När man skall sjunga hela program på olika språk med sådant som tyska lieder eller operaarior, Ave Marior eller egna sånger — Romans en Afton, I Opera-Tonernas Värld, Ave Maria från Norr till Söder eller Jordisk Jazz i Himmelsk Harmoni — blir det rena snobberiet eller i längden synd om publiken att göra det okommenterat. Jag har valt en gyllene medelväg för att inte prata ihjäl åhörarna, nämligen den att med utgångspunkt i handfasta notiser om sångerna i programbladet komplettera med mera anekdotiska presentationer under konserten. — Här följer några utdrag med sångnotiser ur gamla programblad.


***

A Spirit Flower

B. Martin Stanton/Louis Campbell-Tipton


Diktjaget sörjer sin älskade och får i sin förtvivlan hjälp av själva naturen i denna ljuvt lyriskt-poetiska text: Mitt hjärta var fruset, avjämnat såsom jorden vilken evigt dolde Dig från min åsyn. Alla lyckliga tankar dog vid födseln; inom mig fanns blott mörk och stjärnlös natt. Ner genom vintersolen föll snöflingor, skimrande som silverfjärilar: De syntes viska ömt Ditt ljuva namn; de smälte samman med mina ögons tårar. Men plötsligt sprang, i detta ögonblick, ur mitt arma, till synes döda hjärta, en blomma, vars doft för evigt skall förbli ett ömsint, heligt minne utav Dig!


***

Ah fuyez, douce image! ur Manon

Jules Massenet 


Chevalier Renato des Grieux har flytt till prästyrket för att undgå den fala Manon och grubblar i sakristian inför högmässan: Ensam till slut! Ögonblicket är inne! Jag önskar intet annat än den heliga vila som tron ger, ty det är sant att jag har velat sätta Gud mellan världen och mig själv! Ack, fly bort, själens ljuva bild så kär; respektera en plågsamt vunnen tillflykt, och betänk, om jag har druckit den bittra bägaren, att mitt hjärta fyller den med sitt eget blod! Ja, fly långt bort från mig! Vad bryr jag mig om livet och det folk vill kalla ära? Jag vill bara fördriva ur mitt minne ett förbannat namn! Detta namn som jag är besatt av, men för vad?


***

Ah, lève-toi, soleil! ur Romeo och Julia

Jules Barbier & Michel Carré efter William Shakespeare/Charles Gounod


Ädlingen Romeo filosoferar i gryningen i Julias trädgård som inledning till balkongscenen: Kärlekens glöd har förvirrat min själ! Men vilken plötslig klarhet lyser från detta fönster? Det är därifrån hennes skönhet strålar i natten! Höj dig, du sol, och fördunkla stjärnorna som utan slöja skiner på himlafästet; träd fram, du rena och ljuva himlakropp! Hon drömmer; hon lösgör den hårknut som nyss har smekt hennes kind; måtte kärleken frambära mina löften! Hon talar – vad hon är vacker – och jag har icke hört ett ord, men hennes ögon talar för henne och mitt hjärta har svarat!



***

Ah, love, but a day!

Robert Browning/Amy Marcy Cheney Beach


Om blott någon dag, min älskling, är världen förändrad: Solen är borta och fågeln i fjärran land, vinden har avtagit och himlen är ödelagd; sommaren är slut. Se mig i ögonen: Kommer även Du att förändras? Skall jag frukta överraskningen? Eller torde jag finna det nya i det gamla och kära, i det goda och sanna?


***

Amor ti vieta! ur Fedora

Arturo Colautti efter Victorien Sardou/Umberto Giordano


Greve Loris Ipanov förklarar sin kärlek till prinsessan Fedora: Kärleken förbjuder Dig att icke älska! Din mjuka hand som förskjuter mig söker ändå vägen till min! Dina ögon säger: ”Jag älskar Dig!”, medan Dina läppar säger: ”Jag skall icke älska Dig!”


***

Aprile

Rocco E. Pagliara/Francesco Paolo Tosti


En härligt sydländsk Hymn till Våren: Känner Du inte i luften den doft som våren sprider? Känner Du inte i själen klangen av en ny lockande röst? Om Du trampar på violer får Du rosor över bröstet; oskuldsfulla fjärilar svävar glatt runt det svarta taglet. Det är april, kärlekens årstid! Så kom, min älskade, över blommande fält!


***

Armolaulu

2 Kor. 12:9-10 samt Ef. 2:8-9/Kari Tikka


En ofta sjungen finsk kyrkosång, Nådesång på svenska: I min Nåd är nog för Dig, säger Herren Gud, ty min styrka blir fullkomnad först när jag som svagast är. Jag kan glädjas åt båd’ svaghet, armod och förföljelse, ty när jag förgås av svaghet, det är då jag starkast är. Ty av Nåden är vi frälsta genom Tron; ej av gärningar att ingen må berömma sig. Det är Herrens Stora Gåva! Amen.


***

Ave Maria, dolce Maria!

Luciano Pavarotti


Hell Dig, Maria, ljuva Maria! Tag mitt hjärta i Dina Händer! Lägg mitt hjärta i Dina Händer! I Dina Händer har Du burit Herren! Renaste Moder, Skönaste Kvinna, bed för mig! Må Din Son bedja för mig!


***


Che gelida manina ur La Bohême

Luigi Illica & Giuseppe Giacosa efter Henri Murget/Giacomo Puccini


Poeten Rodolfo har fått besök i sin kalla Pariserkupa av brodösen Mimì vars ljus har slocknat; hon tappar sin nyckel och Rodolfos ljus ”slocknar” även det; de söker i mörkret, han hittar nyckeln och stoppar den i fickan; de söker vidare – till deras händer möts: Vilken kall liten hand; låt mig värma den i min. Vad tjänar att söka, vi hittar den aldrig i mörkret. Men lyckosamt nog är det månsken i natt och här har vi månen som granne. Hör nu, lilla fröken, skall jag med ett par ord berätta vem jag är och hur jag lever? Vill Ni? (Mimì nickar blygt.) Vem jag är? Jag är poet. Vad gör jag? Jag skriver. Och hur jag lever? Jag lever! I min lyckliga fattigdom strör jag frikostigt rim och kärlekshymner kring mig som en gentleman. Vad gäller drömmar, hjärnspöken och luftslott har jag en sann millionärssjäl! Stundom stjäl två tjuvar alla juveler från mitt kassaskåp: Två vackra ögon! De kom just in med Er och mina slitna men vackra drömmar gick upp i rök! Men dådet upprör mig icke, ty i dess ställe kom Hoppet! När Ni nu mig känner, tala om Er, säg mig vem Ni är! Vill Ni det?


***

Cielo e mar ur La Gioconda

Amilcare Ponchielli


Kaptenen Enzo Grimaldo står på sin fiskebåt på den venetianska lagunen och filosoferar om sin kärlek till gatusångerskan La Gioconda (Den Lyckliga) samt om den mystiska skönheten mellan Himmel och Hav: Det eviga fästet strålar som ett heligt altare. Kommer min älskling från himmelen eller från havet? Jag väntar här, den man som längtar och vill vinna dig; idag andas vinden kärlek; o ljuva gyllene drömmar! På himlapällen synes varken strand eller berg; horisonten kysser vågen, vågen kysser horisonten! Här i skuggan väntar jag med hjärtats ring: Kom, min sköna, kom till livets och kärlekens kyss!


***

Cuius animam ur Stabat mater

Medeltida sekvens/Gioacchino Rossini

Denna synnerligen gripande text om Jesu Moder som vid korsets fot delar Sonens lidande har enligt tidens sed tonsatts i väl käcka vändningar — sången framför allt: Nu har svärdet genomborrat även hennes hjärta som delar hans sorg, all hans bittra ångest. Ack hur ledsen och förkrossad var inte denna enföddes välsignade Moder. Hon som led och darrade då hon såg sin ärorike döende Son.


***

De’ miei bollenti spiriti ur La Traviata

Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas, fils/Giuseppe Verdi


Adelsynglingen Alfredo har, mot familjens och samhällets vilja, flyttat ut på landet tillsammans med kurtisanen Violetta: Långt bort från henne jag ingen glädje äger! Re’n trenne månar flyktat alltsedan Violetta för min skull lämnat överdåd, kärlek och storslagna fester, där alla likt slavar tillbedde hennes skönhet. Men hon verkar lycklig på denna sköna plats där hon glömmer allt för mig! Här vid hennes sida föds jag på nytt, i kärlekens viskning lever jag på nytt och glömmer i hennes glädje allt det förgångna. Ungdomens glöd från min sjudande ande stillar hon med sitt kärleksljuva leende. Från den dagen hon sade ”Jag vill leva trogen vid din sida!” har jag glömt bort världen och lever såsom i himlen!


***

Deserto sulla terra ur Trubaduren

Salvadore Cammarano & Leone Emanuele Bardare efter Antonio García Gutiérrez/Giuseppe Verdi


Trubaduren Manrico besjunger i gryningen sitt livsöde under Leonoras balkong: Jorden blir en öken för den som kämpar mot ett förfärligt öde och hans enda hopp är att ett hjärta synes slå för honom! Men kan han vinna det i trons renhet vackra hjärtat är Trubaduren större än alla kungar!


***

Donna non vidi mai! ur Manon Lescaut

Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter Abbé Prévost/Giacomo Puccini


I Amiens har man nyss vinkat av diligensen från Paris, med vilken anlände den fagra Manon. Till rikemanssonen Chevalier Renato des Grieux har hon i förbigående sagt vad hon heter och hennes namn blir ljuv musik: Aldrig har jag sett en kvinna lik denna; att säga henne att jag älskar henne väcker min själ till ett nytt liv! ”Jag heter Manon Lescaut!” Hur dessa ljuva ord intar mitt sinne och smeker mina innersta strängar! Ljuva viskning, dröj kvar!


***

È la solita storia del pastore… ur Flickan från Arles

Leopoldo Marenco/Francesco Cilea


Den unge Federico, som skall giftas bort med Vivetta läser en bunt brev från sin själs älskade, en flicka från Arles, och förtvivlar: Det är den gamla historien med herden… Den stackaren ville berätta den men somnade: I sömnen finns glömska. Vad jag avundas honom! Även jag vill sova så, och åtminstone finna glömska i slummern! Jag söker endast sinnesfrid. Jag vill kunna glömma allt! Men alla försök är förgäves: Framför mig ser jag alltid hennes vackra ansikte. Friden är för evigt tagen från mig! Varför måste jag lida så? Hon, alltid hon talar till mitt hjärta! Lämna mig, du olycksbådande syn! Du gör mig så ont!


***

En Svane

Henrik Ibsen/Edvard Grieg


Min vita Svan, så stum och så stilla; varken takt eller drillar antydde sångröst. Men vid sista mötet då tonfall och blickar var fördolda lögner, ja då ljöd det! Din bana slutade i tonernas svall; i döden sjöng Du: Du var likväl en Svan!


***

Estrellita

Manuel María Ponce Cuéllar


Lilla Stjärna uppå stjärnehimlen, Du som ser min smärta och känner mitt lidande, säg mig bara om hon älskar mig en aning ty jag kan icke leva utan hennes kärlek. Du finns där, o Stjärna, mitt kärleksbud, Du som vet att det snart är tid att dö.


***

Gesang an den Abendstern ur Tannhäuser

Richard Wagner


Likt dödens aning faller skymning neder, insveper dalen i sorgeflor; den själ som längtar upp mot höjden står full av bävan inför sådan nattlig flykt! Då strålar Du, o underbara stjärna, Ditt milda ljus utsänder Du från fjärran, nattens skymning uppgår i Ditt ljuva sken, och vänligt visar Du vägen ut ur dalen: O Du min ljuva Aftonstjärna, jag hälsar Dig så gärna; ett troget hjärta hälsar hon ömt när hon förbi Dig far, när hon omsveper jordens dal, en helig ängel mot himlens sal!


***

Io conosco un Giardino! ur Maristella

Giuseppe Pietri


Serenad från operan Maristella; tolkas ibland som ett slags skildring av Edens Lustgård, trots dess något udda läge: Jag känner en Trädgård, okänd av alla; ett lummigt näste under den turkiska himlen. Sommar som vinter står irisar i blom och näktergalar sjunger varje kärlekens natt! O kom, kom hit till mitt hjärta! Jag skall föra Dig till denna tillflykt och bjuda Dig en vacker kudde av gyllene dofter och Din mun skall blomma av kyssar; ja bjuda Dig en väldig skattkammare av lysande drömmar och fallna stjärnor från de högsta höjderna! Min ljuva, kom, kom med mig dit!


***

Jeg elsker Dig!

Hans Christian Andersen/Edvard Grieg


Texten skrevs som en obesvarad kärlekshyllning från den danske sagokunungen till näktergalen Jenny Lind och tonsattes av Grieg då han fick sitt andra barn: Du har blivit min tankes tanke, du mitt hjärtas första kärlek. Jag älskar Dig som inget här på jorden, jag älskar Dig i tid och evighet!


***

Konungars Konung!

Psalm 118/Gustaf Norén


Din Spira, Jesu, sträckes ut så långt som dagen hinner. Ditt Rike står till tidens slut, det står då allt försvinner. Ditt Namn bekänns med himmelskt mod, och för Ditt Kors, Din Segerstod, nedfalla folk och Kungar!


***

La fleur que tu m’avais jetée ur Carmen

Henri Meilhac & Ludovic Halévy efter Prosper Mérimée/Georges Bizet


Gardeskaptenen Don José betraktar i fängelset blomman som den förföriska cigarr­makerskan Carmen kastade till honom vid deras första möte: Fast vissnad och torr har den ännu kvar sin ljuva doft; och under evighetslånga timmar berusades jag med slutna ögon av denna doft, och under natten såg jag dig! Jag förbannade och avskydde dig, jag sade till mig själv: Varför måste Ödet föra henne i min väg? Sedan anklagade jag mig själv för hädelse och mitt inre närde blott en enda önskan: Att återse dig, Carmen! Ty du behövde bara visa dig, bara ge mig en blick, för att ta mitt väsen i besittning; så blev jag din, Carmen: Jag älskar dig!


***

La mia letizia infondere! ur Lombarderna på första korståget

Temistocle Solera efter Tommaso Grossi/Giuseppe Verdi


Oronte, son till en hemligt kristen haremsdam, har förälskat sig i den tillfångatagna korsfararflickan Giselda, vilken hans mor ser som en hjälp att få sin hedniske son att konvertera: Med min innerliga glädje vill jag berusa hennes hjärta. Med mina hjärtslags välsignade kärlek vill jag uppväcka lika mycket av sfärernas harmoni som det finns planeter: Ja, tänk att få följa henne till Himmelen och stå upp där ingen dödlig går!


***

Le Rêve ur Manon

Henri Meilhac & Philippe Gille efter Abbé Prévost/Jules Massenet


Den unge rentiären Renato des Grieux har, mot faderns vilja, rymt med demimonden Manon; de sitter vid sitt lilla bord om morgonen: Ack, ljuva ögonblick, fritt från fruktan, när vi sitter här bara du och jag! Hör, Manon, jag verkar gå och drömma! När jag sluter ögonen ser jag en enkel tillflykt, ett litet hus, alldeles vitt, därborta i skogen! Under de stilla trädens grenar den klara och sprittande bäcken, där löven sjunger tillsammans med fåglarna! Det är Paradiset! Ack, nej! Allt är sorset och ledsamt, ty något saknas, du behövs, Manon! Kom! Livet väntar oss där, om Du vill, Manon!


***

M’apparì ur Martha

Friedrich Wilhelm Riese efter Jules-Henri Vernoy de Saint-Georges/Friedrich von Flotow


Bondpojken Lyonel besjunger sin kärlek till tjänsteflickan Martha alias Lady Harriet: Jag såg henne, kärleken själv; min blick mötte hennes. Så vacker var hon att mitt ömma hjärta hastade till henne: Jag blev sårad och trollbunden av denna himmelska skönhet; kärleken är etsad i mitt hjärta och kan ej suddas ut. Blotta tanken att våra hjärtan kan slå som ett i kärlek förmår dämpa den smärta som ansätter mig och trycker hjärtat! Martha, Martha, Du försvann, och tog mitt hjärta med Dig! Du förtog min sinnesfrid; jag dör av sorg!


***

O Colombina! ur Pajazzo

Ruggiero Leoncavallo


Operan Pajazzos andra avdelning är egentligen en föreställning i föreställningen; man spelar Commedia del Arte och här sjunger den svartvitrutige Harlekin till den synbart oskyldiga men ack så spefulla Colombina: Din ömme trogne Harlekin är hos Dig! Den bedjande och suckande stackaren väntar… Visa Ditt anlet och din lilla mun som jag skyndsamt vill kyssa. Kärleken smärtar och plågar! Öppna Ditt fönster för den som har kommit: Det är Harlekin!


***

O Paradiso! ur Afrikanskan

Eugène Scribe/Giacomo Meyerbeer


Upptäcktsresanden Vasco da Gama tillfångatas av infödingar på sitt fartyg, som ende överlevande efter en massaker och en storm, och skall offras av paradisöns prästerskap. Han besjunger hänfört sin upptäckt: Mitt hjärta slår! O Gudomliga Syn! Mina drömmars land, äntligen i mina händer! O Paradis, ur havet uppstiget! Blomstrande jord, skinande sol, Du har rövat bort mig! Du tillhör mig, Du nya Värld; jag kan ge Dig åt mitt Fosterland! Vårt är detta bördiga land! Du kan berika hela Europa!


***

Ô Souverain, ô Juge, ô Père! ur Le Cid

Louis Gallet, Édouard Blau & Adolphe d’Ennery efter Pierre Corneille/Jules Massenet


Härföraren Rodrigo ber ett slags Fader Vår inför sista striden mot morerna: Ack, nu är allt förbi… Ljuva drömmar om ära… Mina drömmar om lycka har flytt för alltid! Du har tagit min kärlek… Nu tar Du min seger… Herre, jag böjer mig! Härskare, Domare och Fader, alltid fördold, ständigt närvarande! Dig har jag dyrkat i segerruset och Dig välsignar jag i mörka dagar! Jag går dit Din Lag mig befaller, fri från all mänsklig ånger! Endast Din avbild bär jag i själen, vilken jag lägger i Dina Händer! Blå Himlavalv där ljuset strålar, väsen från Höjden till mitt beskärm! Det är soldaten som misströstar, men den Kristne har sin Tro! Du kan straffa, Du kan visa Dig, Du den eviga Dagens morgonrodnad! En rättvis Herres tjänare hörsammar utan fruktan Din kallelse!


***

Recondita armonia ur Tosca

Luigi Illica & Giuseppe Giacosa efter Victorien Sardou/Giacomo Puccini


Mario Cavaradossi målar i kyrkan Sant’Andrea della Valle i Rom en altartavla föreställande Madonnan, men till den fromme vaktmästarens förtret har han avbildat en okänd kvinna som sista tiden brukat bedja i kyrkan. Han filosoferar: Det sköna står att finna i en mångfald av färger. Floria, min ljuva älskarinna, är mörk, men du, okända skönhet, krönt av gyllene hår, har blå ögon, medan Toscas är svarta! Konstens mysterium blandar olika sköna ting, men i detta porträtt finns en enda tanke: Tosca, det är du!


***

<

Siciliana ur Cavalleria Rusticana

Pietro Mascagni


Den serenadaktiga Sicilianan ur Cavalleria rusticana sjunges icke bara på sicilianska utan även bakom scenen (här bakom altaret) som en del av ouvertyren. Bondpojken Turiddu sjunger i gryningen om sin Lola som har mjölkvit skjorta och körsbärsröda läppar där hon skrattande står i fönstret: Den förste att kyssa henne är välsignad! Även om blod spilles rädes jag icke att dö på hennes tröskel; men om jag kommer till Paradiset och hon inte är där flyr jag dess portar!


***

Una furtiva lagrima ur Kärleksdrycken

Felice Romani efter Eugène Scribe/Gaetano Donizetti


Bondpojken Nemorino har, för att vinna den begåvade flickan Adinas hjärta, utan större framgång gått så långt att han har köpt en Kärleksdryck (egentligen dålig Bordeaux) av den kringresande kvacksalvaren Dottor Dulcamara (Doktor Bitterljuv). Men nu vid skördedansen tycker han sig ana en förstulen tår i hennes öga så att de andra avundas honom: Vad mer kan han begära? Hon älskar mig; det ser jag! Ett kort ögonblick kände jag hennes ljuva hjärtas slag; mina suckar blandades med hennes. Himmel, jag kunde dö; mer begär jag inte!


***

V vasjem dom’e! ur Eugen Onegin

Piotr Illytj Tjajkovskij efter Pusjkin


Poeten Lenskij är på namnsdagsfest i sin älskade Olgas hem där han upplevt så mycken glädje: I Ert hem där jag upplevde min barndoms lyckliga år! I Ert hem där jag förnam livets lycka och kärlekens ljus! Men idag har jag upplevt nå’t annat, då jag insåg att livet ej är en roman. Jag insåg här att en ljuvlig flicka kan vara såsom en ängel, så ljuv och vacker som dagen, men hennes själ såsom demonen!

Leave a comment