Några Konsert-Idéer

Ave Maria från När och Fjärran!

eller Urval ur ett Livslångt Samlande antyder att det finns fler än Schubert och Bach/Gounod, vilket det sannerligen gör, då praktiskt varje sydländsk (läs: katolsk) tonsättare med självaktning har skrivit åtminstone en — även jag själv! Dessutom finns en del som jag egenhändigt under samma långa Ave Maria-liv har snickrat ihop av allehanda egna textläggningar, arrangemang för olika konstellationer och andra bearbetningar av instrumentalstycken, icke sällan med tillhörande violinstämma. Den gemen-samma nämnaren heter variation: De är ofta lika brokigt olika som de är många så att sammanställa dem till en konsert blir närmast en logisk följd.

Ave Maria med Snickarglädje!

är en variant på den ovanstående programpunkten och innehåller mina hemmasnickrade Hymner till Himlamodern, gärna samman med violin och i förekommande fall till egenhändig pianobeledsagning: Här finns egna textläggningar och andra bearbetningar av violin-, klarinett och pianostycken, i arrangemang för olika konstellationer, ofta med tillhörande violinobligat; här finns även egna tonsättningar i olika stilar av Himlamoderns Hymn.

Bibliskt Allvar med Dvořák och Brahms

vill lyfta fram två existensiella sångcykler, Antonin Dvořáks tio Bibliska Sånger (Bibliske Pisne) och Johannes Brahms’ Fyra Allvarliga Sånger (Vier ernste Gesänge): I dessa, delvis tungsinta men ytterligt melodiösa och uttrycksfulla sånger med texter ur Psaltaren, Bibelns egen Psalmbok, de mera ödes-mättade Predikaren och apokryfen Jesu Syrachs Bok samt den översvallande Kärlekens Lov ur 2:a Korintierbrevet, återfinns snart sagt de flesta dimensioner av mänskliga känsloyttringar utom möjligen hat och avund: oro, sorg, fruktan, förtvivlan, åkallan, hopp, glädje, jubel, lovsång, kärlek, evighets-längtan, nådatid, frälsning och försoning!

Tillsammans utgör de, åtskilda av ett orgel eller pianostycke, tvenne till synes evärdliga eländes-vandringar med en stegring mot ljus och jubel, som får symbolisera olika mänskliga känslotillstånd under livs-vandringen, eller om man så vill jordelivets evinnerliga elände, det glimmande Hoppets Stråle och löftet om Himmelens Eviga Ljus. Cyklerna framförs på originalspråken tjeckiska och tyska med förklarande programtext i sammanfattning (detta då svenska översättningar tidvis både stillöst och oskönt förvanskar originalens melodilinjer och indelning) och är i första hand avsedda att ges såsom kyrkokonsert eller musikgudstjänst.

Chanson d’Esprit Français!

Välkomna till de franska varietéteatrarna, restaurangerna, caféerna och gathörnen! Här skall vi umgås en stund — på svenska et en Français — i Edith Piafs, Charles Aznavours, Maurice Chevaliers eller Mireille Mathieus anda och sällskap med sånger som Je ne regrette rien (Nej, jag ångrar inget), La vie en rose (I rosenrött jag drömmer), Hymne à l’Amour! (Visa till min vän) eller Les feuilles mortes (Autumn leaves). Fram med musettedragspelet så reser vi!

Den Nordiske Nordqvist

syftar naturligtvis på organisten, läraren och kompositören Gustaf Nordqvist som har skrivit betydligt mer än Till Havs!, Herren är min Herde och Jul, jul, strålande jul!, närmare bestämt runt 200 sånger, därav såväl kyrkosånger som romanser och fosterländska sånger. Hans sångarfavoriter var operasångaren och tenoren Jussi Björling samt kyrkosångaren och barytonen Einar Ekberg — det är kanske därför jag alltid har känt mig hemma i hans tonspråk och burit sångerna nära stämbanden.

Einar Ekberg i våra hjärtan!

vill uppmärksamma denne Pingstkyrkans store Sångarson som gick rakt in i våra hjärterötter med sina älskade andliga eller frikyrkliga “Ekbergsånger” som vi fortfarande ofta känner igen på radio eller gärna använder på begravning men alltför sällan får uppleva på konsert, såsom Blott en dag…, O Store Gud!, Drömmen om Himlen, Långt bortom skogarna… eller Malottes Fader vår.

Ekberg byggde på sin tid upp hela rörelsens musikliv, tillsammans med storheter som Einar Waermö, Sven Björk eller Lennart Jernestrand, och bidrog själv i hög grad både med sånger han hittade eller uppteck-nade “over there”, det som skulle bli “Amerikarepertoaren”, och egna kompositioner som skrevs då den befintliga sångskatten började sina, inte sällan tonsättningar av inskickade dikter från radio- och grammofonlyssnare.

Den oefterhärmlige pianisten Rune Lindqvist och jag har under åren framträtt i kyrka och konsertsal, bönehus och föreningslokal med hans musik, en salig och härlig blandning av stilar alltifrån opera, jazz, salongsmusik och äldre dansmusik.

En Brokig Göte med Finess!

Det är lätt att avfärda Göte Wilfred Daniel Strandsjö som simpel kyrkovisesnickare och därmed anföra Att komma hem eller Guds Nåd är stor! som exempel. Då har man gått den enkla vägen. Det räcker att lyssna till harmoniken i den innerliga bönen Aftonklockan till Gabriel Jönssons dikt eller versen i den lika enkla som pampiga Störst av allt är Kärleken! för att övertyga sig om inneboende finess. Han har också skrivit tidiga sånger i Ekbergstil såsom Du som är trött av livets besvär eller O vilken lycka!, intrikata kyrkospel och musikaler i betydligt modernare stil samt åtskilliga texter och arrangemang. Man anar influenser från jazz, nordisk folkton och Carl Nielsen och han har ingående studerat kinesisk, afrikansk, judisk och zigensk musik.

Ett Kyrkoår i Tenor-Ton

Jag har många gånger lekt med tanken att gestalta Kyrkoåret och dess skiftningar i Sång, från Advent till Domssöndag via Jul, Nyår, Trettonhelg, Marie Bebådelse, Fasta, Skärtorsdag, Palmsöndag, Långfredag, Påskdag, Kristi Himmelsfärd, Pingst, Trefaldighet, Kristi Förklaring, Tacksägelse och Allhelgona. Tanken är att antingen bara använda solosånger i olika genrer eller att ännu bättre kombinera med psalmer, psaltarpsalmer och gregorianska melodier: En mer än tjugoårig fundering, bevarad i gamla anteckningar, som inte vill försvinna ur medvetandet, men som kanske en dag kan bli Verklighet under Valven!

Finska Fataliteter

vill frammana den forsbrusande tallbarrsdoftande, nordiskt ödesmättade karaktären i sånger av komposi-törer som Oskari Merikanto (Säg, minnes Du psalmen vi sjöngo?, Ave Maria, Färdemannens Psalm), Ilmari Hannikainen (Kom till mig Jesus, Det gäller, Aftonbön) eller Jean Sibelius (Korsspindeln, Demanten på marssnön, Den första kyssen), och är ett program både på svenska och finska, beroende på text-ursprunget, kanske rentav i sällskap med kyrkomusikern Outi Ben Ammar, som samman med diakonissan Mirjami Gullstrand och prästen Jaakko Punta, har lärt mig den för en svensk tämligen svåra konsten att sjunga begriplig och någorlunda välklingande finska.

G. B. sjunger P.-B!

syftar givetvis på att Eder tenor tolkar sånger av den fruktade musikkritikern och öronsmekande vokalkomponisten Wilhelm Peterson-Berger, vilken ironiskt nog tvärt emot sin tungt vägande vilja blev känd för sånger och pianostycken i det mindre formatet — såsom visor i folkton och Frösöblomster i tre häften — snarare än för större verk såsom operor och symfonier.

Vem har icke spelat de näpna salongsblomstren Sommarsång, Lawn Tennis, Till Rosorna eller Intåg i Sommarhagen! Eller hört sånger som När jag för mig själv i mörka skogen går, Bland skogens höga furustammar, Intet är som väntans tider, Till Majdag och Sång efter Skördeanden (Här dansar Fridolin!)

Herren är min Fader vår!

Jag samlar icke blott på Ave Marior utan även på tonsättningar av såväl Davids 23:e psalm, Herren är min Herde, som en av kyrkans mest omhuldade böner, Herrens Bön från Matteus 6:9-13, Fader vår. De mest kända sättningarna av  Herdepsalmen är väl otvivelaktigt de av Gustaf Nordqvist, Antonin Dvorak (N:r 4 ur “Bibliska Sånger”) och Gunnar Wennerberg (dels från “Stycken ur Davids Psalmer”, dels Sv. Ps. 558 efter körstycket Utrannsaka mig ur samma samling), medan man bland kända och okända versioner av Herrens Bön torde nämna åtminstone Malottes lyriskt majestätiska The Lord’s Prayer, de mera frikyrkliga Fader vår av Hultman och Zandelins Lär mig bedja Fader Vår eller varför inte Le Cids operabön Ô Souverain! Ô Juge! Ô Père! av Massenet. Numer kan man även tillägga mina egna sånger En Herdepsalm och Gudafar, däruppe i det blå!

Inter-Valley Suite

En svit om Herden och hans Får som bygger på tonskalans intervall, skriven för solo (kompositören-barytenoren och möjligen en sopran), damkör (alternativt) och jazzkapell (The Tenor’s Tunettes Quartet).

Följaktligen somnar herdegossen vid den sköna aftonelden och drömmer dels om Den Gode Herden som offrar sig för fåren, dels om tjuven/vargen som river och dödar fåren; detta medan de rebelliska ”tonårsfåren” rymmer ut i natten på vilda äventyr genom en söderrostad grind och i den kalla skrämmande morgontimman möter den kände Ulven i Fårakläder som olycksbådande förtroligt lockar de huttrande och mörkrädda fåralammen med sig till ”sin fålla” där det finns grönt och saftigt gräs, och där ”ni får vila i Evighet…”; detta i sin tur alltunder det att herden med ett ryck vaknar skräckslagen och kallsvettig efter sin mardröm och häcklas av sitt dåliga samvete då han upptäcker vad som hänt, men ändå besitter sådan närvaro att han ger sig ut och letar i det begynnande gryningsljuset, där han får en uppenbarelse av Den Gode Herden, likt apostlarna på Förklaringsberget; ”tonårsfåren” berättar så för de äldre fåren och de små lammen om den tappre herden som i sista stund räddade dem från att träda in i ulvakulan och med käppen jagade vargen på flykten, varefter de alla dansar av glädje och hyllar hjälten; slutligen berättar herden vid morgonelden för de andäktiga fåren om Guds Gränslösa Nåd.

Svitens sensmoral och egentliga mening kan sammanfattas i följande citat ur kommentaren till sångerna: ”Vi måste vara duktiga, goda herdar för våra får, och då inte minst för våra egna små som förlitar sig på och är beroende av de vuxnas kärlek och förstånd. Många äldre barn och tonåringar ser den slarvigt stängda eller sönderrostade grinden som en möjlighet att upptäcka världen, gå på äventyr och uppleva något spännande. Vi har en ständig plikt att skydda dem och förhindra i varje fall allvarliga händelser och katastrofer. Men vi lyckas inte alltid; vi orkar inte alltid; vi kan inte alltid Men vi måste alltid försöka!”

Jazz i Koral-Blå Kyrko-Ton

vill anslå Improviserad Stämnings-Jazz med Visst Riv och Blå Harmonier för Kyrka, Estrad och Konsertsal: Dixie och Swing, Evergreens och Ballader, Psalmer och Folkvisor, Kyrkosånger och Gregorianska melodier! Allt detta gör duon The Two Tenor Blues, de Tenorala Herrarna Håkan Ekvall på klarinett och saxar samt Glenn Bengtsson vid pianot, alternativt Jazzkapellet The Tenor’s Tunettes Quartet där de båda ingår, synnerligen användbara i många sammanhang: Jazzmusikkväll eller Psalmgudstjänst i Kyrkan; Jazzkonsert på Klubben, Puben eller Festivalen; Festligt Programinslag hos den Kyrkliga Arbetskretsen, Pensionärsföreningen eller Träffpunkten; Cocktailmusik, Restaurangduo eller ”Kaffeunderhållning” på Festen eller Kalaset, Årsmötet eller Jubiléet… Eller varför inte anamma Nattkyrkokonceptet: att gestalta en gudstjänst musikaliskt från Introitus till Postludium, med ett mera konsertliknande inslag vid Credo samt en mässa vid Agnus dei!

Jorden Runt på Tio Språk!

Det har alltid roat mig att sjunga på olika språk: Och varför inte debutera som musikalisk och global reseledare! Utom svenska naturligtvis tyska och engelska med början under många körsångarår och vidare som solist. En sedan gymnasiet glödande passion för Italien, dess Kök och Opera gör sångarspråket italienska till en framskjuten gren på repertoarträdet. Studier i franska och ryska upp på universitetsnivå har eldat även under dessa sjudande kittlar, inte minst ryskans som är ett både mjukt och välklingande språk att tolka sång på. Så har ett stort intresse för Danmark, genom den härliga gamla TV-serien Matador och danska bekanta, lett till danskans och norskans stolta intåg. Samarbete med Finska Församlingen i Helsingborg och dess Kör har genom åren bjudit på många tillfällen att sjunga på finska och detta rentav både begripligt och idiomatiskt tack vare benägen och nödvändig hjälp, såväl med det svårbemästrade uttalet som med en och annan översättning, av diakonissan Mirjami Gullstrand, prästen Jaakko Punta och kyrkomusikern Outi Ben Ammar.

Jordisk Jazz i Himmelsk Härlighet!

med musik av Glenn Bengtsson. Ungdomens och studietidens jazzlåtar har trettio år senare blivit kyrkosånger: Här spelas låtarna sida vid sida så att var och en som konsertbonus kan upptäcka skillnaderna.

Jussi Till Havs i Välsignat Land!

har tillkommit med anledning av att det år 2011 var 100 år sedan vår egen Storsångare föddes och har sedan dess hängt med: Se här ett hyllningsprogram från Er lille tenor till Den Store med mestadels välkända arior och sånger från olika perioder, inramade av kåserande presentationer, allt ifrån Till Havs! och Land, Du Välsignade!, över Tangoflickan och Nu är jag pank och fågelfri till Ingemisco och Cuius animam eller Ack, som ett fjun så lätt! och Så kall Ni är om Handen.

Kvinnoliv och Diktarkärlek

hyllar Kärleken med två av den store Liedkomponisten Robert Schumanns sångcykler: Dichterliebe, Diktarkärlek, som sjunges av en man, och Frauenliebe und -leben, Kvinnokärlek och -levnad, som sjunges av en kvinna.

Kärlek och Myrten

Ett urval ur Robert Schumanns postuma sångcykel Myrthen, tillägnad hustrun Clara.

Med Amor i Neapels Gränder!

Med en Roman vid Bäcken

vill i konsertform erbjuda en musikalisk presentation av den svenska kyrkosångens historia och utveckling från dess utsedde Fader, sjuttonhundratalets Johan Helmich Roman, via namnkunniga mästare såsom Gustaf Wennerberg, Gustaf Nordqvist och Otto Olsson, och ett knippe mindre kända storheter, till dess siste store företrädare, det slutande 1900-talets Sven-Erik Bäck. Vad därefter är, är,  aningen tillspetsat uttryckt,  mest bearbetningar och arrangemang, ett evigt nedskrivande av sådant som normalbegåvade musiker förmår i stunden improvisera, snarare än skapande komposition.

Missa Cantabile

en sångbar mässa eller en mässa i sång, där de olika mässpartierna gestaltas i sång med kommenterande psalmer på gängse platser, men så att textläsningar, böner och predikan ersätts av talande solosånger i olika genrer samt av  psaltarpsalmer,  gammal-kyrkliga gregorianska melodier och fuskgregorianik såsom litanian,  bröllops- och begravningsbönerna.

Opera under Kyrkans Valv

Opera i Kyrkan??! Varför inte? Många operor utspelas  delvis i kyrkan, där (de icke sällan katolska) roll-figurerna ofta i sin förtvivlan vänder sig till Himlen i bön. Man behöver bara nämna Toscas förtvivlansbön, Valentins beskyddarbön ur Faust, Le Cids Fader vår-likande bön Nebukadnessars konverteringsbön eller Fångarnas längtansbön ur just Nebukadnessar — och varför inte Scarpias fanatiska Te deum ur Tosca eller Jagos Ondskans Credo ur Otello.  Därtill kommer att kyrkornas ofta makalösa akustik lämpar sig ypperligt för nyanser alltifrån viskningar till rop och ryt samt att storslagna välklingande orglar med tillhörande flinka organister mer än väl kan simulera  ett operakapell  eller förädla ett klaverutdrag.

Oratorierop ur Kyrkodunklet…

Mässor, Oratorier och Requier torde vara välbekanta företeelser för den utövande kyrkomusikern; vem har väl inte franfört ett Juloratorium eller en h-mollmässa av Bach, ett Faurérequiem, en Schubertmässa eller Händels Messias! Men det är mera sällan man hör talas om en renodlad oratoriekonsert med arior (och duetter). Jag vill gärna erbjuda en sådan upplevelse, ensam eller med sopran, gärna sekunderad av violin eller flöjt eller… Repertoar finns det ju gott om och därtill alla dessa evangeliereflexioner, requierop, mässlitanior och bönesuckar som bara väntar på att förlösas ur kyrkodunklet.

Otto hälsar Johan Helmich!

torde kunna bli ett fängslande och rörande möte mellan den svenska kyrkomusikens fader, Johan Helmich Roman från det rokokoeleganta men barockdoftande sjuttonhundra-talet och den store Oscarsorganisten, komponistkolossen och lärar-originalet, postromantikern Otto Olsson som mitt i det börjande nitton-hundratalets radikalmodernistiska musiksverige tordes och förmådde utveckla och förädla det för tiden illa sedda och tämligen omoderna romantiska stilidealet: Tänk Eder dessa tvenne  giganter i livligt samspråk,  ackompanjerade Bengtsson i sina respektive sånger!

Psalmer med Historia

På Kyrkosångens Ädla Vingar!

låter oss flyga över land och hav för att stifta bekantskap inte bara med svenska  kyrkosånger, utan även med finska, engelska och amerikanska, tyskspråkiga och sydeuropeiska på italienska,  franska och någon gång spanska. Kort sagt: En exposé över känt och okänt  i skilda stilar från olika länder och tidsepoker.

Runt Tratten i Salongen

Spirituals vid Jordans Stränder

är min egen något anakronistisk-romantiserande sammansättning som vill antyda att de från 1860 omnämnda negro spirituals som sjöngs på de amerikanska bomullsfälten både är andliga till sin natur och härrör från Bibeln, där man i Efesierbrevet 5:19 kan läsa: “Tala mycket om Herren med varandra, citera psalmer och sånger och sjung andliga visor (spiritual songs)! Spela och sjung i era hjärtan till Herrens ära!” De är talrika och ofta välkända; vad sägs om Amazing grace, Deep river, Swing low, Nobody knows, My Lord what a mornin‘, Gyll’ne Morgon eller Underbara Balsam!

Sånger jag inte borde sjunga…

Sånger under Moder Rysslands Himmel

är en romantisk förlängning av mina intensiva studier i ryska under det slutande 80-talet.  Utom traderade folksånger, av vilka kan nämnas Odnozvutjnyj gremit kolokol’tjik (Entonigt klingar den lilla klockan, i en av Lydia Lithell omarbetad form mera känd som Jag har hört om en stad ovan molnen) och Vjetjernyj zvon (Aftonklockan), finns den rysk-ortodoxa gudstjänst-musiken med fristående kyrkosånger såsom Otje nasj (Herrens Bön) av Ivanov eller Kol slav’en (Guds Kärlek i Jesu) av Bortnjanskij, men även otaliga romanser av exempelvis Rachmaninov och Mussorgskij samt operastycken av Rimskij-Korsakov eller Tjajkovskij.

Tenor i Folkton!

är ett program ägnat inte bara svenska traderade folkvisor, efter det av Johann Gottfried Herder 1779 myntade begreppet Volkslied, vilket numer innebär sånger som genom århundraden av återberättande har utvecklats till de varianter vi känner idag; utan även konstsånger i folkton, sånger som har komponerats för att efterlikna de gamla enkla och rättframma visorna, kanske i ett försök att drömma sig tillbaka till en tänkt romantiserad och idealiserad forntid; men också alla de psalmer som är satta till folkliga koraler eller nyskrivna i folklig stil. Man kunde nämna Kristallen den fina eller Allt uppå Himmelens fäste, Jungfrun under lind eller När jag för mig själv i mörka skogen går… av Peterson-Berger, Den Kristeliga Dagvisan eller Sv. Ps. 629, Så kort var den fröjd…

Tosti: Nordens Apostel

Tribute to Mario Lanza!

Visit i Wiens Kvarter!

Stehgeiger Holger Petersen och Operett-tenoren Glenn Bengtsson inbjuder till en musikalisk odyssé i Habsburgarnas Operett- och Wieneranda med en och annan insprängd mera sentida Tangoserenad eller Filmschlager, stundtals samman med en sopran eller någon ytterligare tenor. Vad sägs om sånger och arior på svenska och tyska såsom Wien, Du Stadt! eller Schenkt man sich Rosen in Tyrol; Farfarssången eller Pank och Fågelfri!;  Drunt’ in der Lobau eller Hör min sång, violetta!; och rentav En strålande vårdag i Wien! eller Ein Lied geht um die Welt!

Wennerbergs Werld

utgör sannerligen ett brokigt landskap! Den självlärde tonsättaren och skalden, sedermera eklesiastiks-ministern, landshövdingen, riksdags- och akademiledamoten Gunnar Wennerberg har producerat sig i åtskilliga genrer vilka ger rika konsertmöjligheter: från de studentikosa De Tre, tio sånger för manstrio a cappella och de trettio Gluntarne för baryton och bas med piano; över de femtiofem solosångerna i Stycken ur Davids Psalmer med piano och blandad kör om man så önskar; till de student-skandinavistiska manskörshymnerna, såsom Fansången Stå stark, Du Ljusets Riddarvakt! och “Nationalsången” Hör oss, Svea! eller den krigiska Hur länge skall i Norden den döda fred bestå? (senare travesterad av Nyblom i dryckesvisan Hur länge skall på borden den lilla Halvan stå?); för att inte tala om våra svenska psalmer 100, Tillkomme Ditt Rike! med text av Lina Sandell, och 558, Herren är min Herde God! (efter körhymnen Utrannsaka mig ur Stycken ur Davids Psalmer).