Holger Petersen, Violin — Glenn Bengtsson, Sång och Piano

Herrarna är var för sig frilansande musiker: en violinist och en sångare. De sammanfördes i mitten av nittiotalet på julkonsert i Stenbockskyrkan i Helsingborg (för övrigt Bengtssons tidigare hemkyrka) genom numera pensionerade kyrkomusikern Vibeke Larsen, Petersen som solist och Bengtsson som inhoppande körtenor. Under de följande åren blev sammanträffandena mera sporadiska: utom någon ytterligare julkonsert oftast begravningar och icke sällan på Helsingborgs Krematorium, där herrarna kom i långa och ivriga samspråk om violinister och sångare, inspelningar från förr samt om möjligheten att konsertera tillsammans. — Efter en Torsdagsunderhållning i Stenbockskyrkan i början av 2000-talet har det bara fortsatt… — Den lite vemodiga klangen av violin och tenor i förening, kombinerad med herrarnas intuitiva samspel frammanar nostalgiska stämningar från det slutande 1800-talet, fonografens och trattgrammofonens pionjärtid då tonsättarna själva ofta ackompanjerade sina alster vid inspelningstratten, och leder stundtals till sällan upplevda musikaliska tolkningshöjder.


Av de otaliga sångare och (kyrko)musiker som under de närmaste femton åren har utsatts för mina arrangemang — och komposi-tioner! — intar vännen och frilansbrodern Holger en alldeles särskild plats: Han inte bara spelar och rättar de värsta felen; han tvärtom uppmuntrar och ger förslag ur egen fatabur både vad gäller repertoarval och rena arrangemangsförbättringar med en aldrig sinande musikantisk entusiasm. Ett par exempel kunde vara då vi ägnade närmare två timmar av en repetition åt att diskutera och utveckla ett arrangemang av Sjöbergs Tonerna för violin och sång a cappella (det senaste i raden av G. B.-påfund), eller då vi satt på sonens rum en kväll för att ”inte störa” hustru och barn, i tre (!) timmar och snitsade till Bachanal av Dahl med häftiga orkestereffekter, vänsterhandspizzicato och vacker samklang mellan violin och sång: I båda fallen ledde de ofta Holger-inspirerade ändringarna till att (mig oförskyllt) fiolstämman blev svårare! — Tack Holger för gångna och kommande seanser!