Om Konsten att vara Provinsiell.

Trots hundratals solokonserter och tusentals begravningar under ett tiotal år, och åter hundratals körkonserter tio år dessförrinnan, är Glenn Bengtsson i hög grad att betrakta som provinsiell. Vad betyder det? Spontant tre saker: Jag är från landsorten till skillnad från huvudstaden? Eller: Jag är landsortsmässig, bondskt bonnig, landtligt passé? Eller åter: Jag rör mig i utkanten av det väsentliga, det som betyder något? -- Så långt Tenoren.  Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) har ett par ytterligare betydelser: Förknippad

Om Kyrkovärdig Sång.

I mitt yrke, den frilansande kyrkosångarens, får man höra mycket musikaliskt gnäll och därmed beledsagade yttranden, icke minst, det säger sig självt, från kyrkligt håll -- en del höggradigt befogat, annat ytterligt tröttande. Det gäller ofta sådant som å ena sidan den synbart låghaltiga kvalitén på många nya psalmer och ensidigt masstillverkad ny "kyrko"-musik, den senare ofta föga mer än nedskrivna arrangemang av kända stycken eller enklare musikaliska uppslag. sådant som en habilt normalbegåvad musiker

En Koralsångares Vardag.

Bevare oss för en sådan vardag! Tänk Er att upp till fyra gånger om dagen fem dagar i veckan vid rutinens brant (eller månne orgelläktarens) avsjunga ”treklövern”, psalmerna 249 (Blott en dag, ett ögonblick i sänder), 190 (Bred Dina vida vingar) och 297 (Härlig är jorden), till mer eller mindre sångbart orgelspel; dessutom själv sjunga eller ha förmånen att lyssna till solo-sångerna Jag har hört om en Stad ovan molnen och Där rosor aldrig dör

Skvalsång i Land och Stad.

Igår, den 18 april 2010, gavs Bachs monumentala Mässa i h-moll i Mariakyrkan i Helsingborg för första gången på över tjugofem år, vid den, det måste erkännas, tämligen udda konserttiden 19.07, vilken, utläst Sju över Sju, kommer sig därav att en automatisk själaringning ljuder just mellan sju och sju över sju. Det var en härligt obeskrivlig lyckokänsla att, om än tillfälligt, få befinna sig i tenorstämman där i kyrkans kor och åter få erfara "konsert-atmosfären" från

En Djävul i Pajashamn?

Om Den Mörka Sidan... Kan man bli folkilsk på gamla da'r? Frågan ingalunda ställd på skämt, som mången säkert gärna vill tro: Ty hur skulle allas vår Bengtsson, rolighetsministern och slarvern, den trivseltrevlige trätobrodern och charmigt självupptagne historie-berättaren, den ständigt kaffedrickande imitatören och härmapan, den vänligt välartikulerade  och skönsjungande skentenoren (epiteten är i mångt och mycket välgrundade) kunna ha en inneboende mörk sida?! Ja, det förvånar honom själv ibland. Men den finns där icke desto

En Nezeriloholics Bekännelser.

Nezeriloholic eller Otrivinist eller varför inte Nasinoman. -- Dessa tre kan väl nöjaktigt beskriva problemet: att i överkant använda näsdroppar. Det är en sak att vara koffeinist: Dricker jag inte kaffe när jag kommer upp på morgonen, vilket av bekvämlighetsskäl ibland underlåtes, blir dagen inte så trevlig, varken för mig eller omgivningen med spänningshuvudvärk och retlighet som främsta symptom, förrän behovet nöjaktigt har tillgodoses. Men näsdroppar... I mitt frilansande sångaryrke behöver man fria bihålor: det går (bra?) att

Om att börja Komponera.

<--- Tillbaka till Artiklar Företal. Att plötsligt börja komponera, till följd av en dålig hals, kan ibland leda till märkliga resultat. Men vad skall man göra när ett blodkärl brister i vänster stämband mitt i en Jussi Björling-konsert i vit smokingrock med violin och piano? Därtill utomhus för tvåhundra­femtio personer en vacker julikväll år 2012, med en varierande påföljd av fyra månaders total tystnad, halsläkar- och logopedbesök med värsta Birgit Nilsson-filmning av stämbanden och utmärkt