Solosånger med Historia.

När man skall sjunga hela program på olika språk med sådant som tyska lieder eller operaarior, Ave Marior eller egna sånger -- Romans en Afton, I Opera-Tonernas Värld, Ave Maria från Norr till Söder eller Jordisk Jazz i Himmelsk Harmoni -- blir det rena snobberiet eller i längden synd om publiken att göra det okommenterat. Jag har valt en gyllene medelväg för att inte prata ihjäl åhörarna, nämligen den att med utgångspunkt i handfasta notiser

Kyrkor jag Besökt.

Under alla dessa år har det blivit konserter och begravningar, bröllop och musikgudstjänster,  i rätt många kyrkor och kapell, bönehus och församlingshem, konserthus, utomhusscener och restauranger -- i skrivande stund icke mindre än 142 ställen -- varav 99 kyrkor (1 katolsk) , 15 kapell, 2 frikyrkor, 15 församlingshem, 10 konsertestrader (3 utomhus) och 1 restaurang. För att inte nämna de otaliga bygdegårdar och pubar, restauranger och annat, av vilka jag minns alltför få, där det

Att välja Solosång vid Bröllop.

Solosång vid Bröllop All bröllopsmusik (in- och utmusik, psalmer och solon)  är väl tänkt att kommentera  innehållet i och tjäna som inramning till själva ritualet/gudstjänsten (bibeltexter, löften, dikter), men givetvis även -- och inte minst -- att spegla brudparet som personer. Detta bör inte avskräcka från det okända: Även bland gamla sånger, eller sånger man själv inte känner till, kan finnas guldkorn som kan bli alldeles nya favoriter, om man bara tillåter sig att upptäcka

Begravning, Färdtjänst och Vårdboende.

För en tid sedan, i slutet av februari, skulle jag i vanlig koralsångarordning sjunga psalmer på en begravning, för övrigt dagens enda. Jag infann mig i kapellet, min vana otrogen, en hel kvart före utsatt tid och förevisade såsom tidsfördriv entusiastiskt fjärde delen i McCall Smiths charmiga succéserie Damernas Detektivbyrå för den därom ovetande kyrkomusikern. Ett par minuter före slaget kom begravningsentreprenören upp på läktaren och meddelande sammanbitet att "det blir alltså försenat". Anledningen var

Tag det Piano — eller Organissimo?

Det är inte bara schlagerpopen och dess trogne vapendragare CD:n som närmast oemotsagd tenderar att ta över begravningsakten utan även -- möjligen mindre allvarligt men desto mer anmärkningsvärt -- pianot som gudstjänstinstrument. Pendeln svänger onekligen: För dryga trettio år sedan vore inget av dessa ens ett alternativ! Varför Sträng framför Pipa? Att fråga sig är här framför allt vad detta senare beror på: Har instrumentens Drottning blivit omodern? Favoriserar musikskolorna pianot? Betraktas det allmänt såsom

Att välja Begravningmusik.

Min erfarenhet är att solosång vid begravning i allmänhet väljs på något av följande sätt: Primo. Man väljer själv genom att: efterfölja skrivna eller uttalade önskemål från den avlidne; följa minnen eller agendor från tidigare begravningar; som anhörig ha klart för sig vad man önskar; eller konsultera någon av internets många begravningssidor -- som Ni nu har gjort. Secundo. Man överlåter åt andra att välja för att mitt i sorgen få det hela avklarat eller

Kyrklig eller Borgerlig Begravning?

Följande rader, vilka endast vill tjäna som upplysning om innehållet i Kyrklig respektive Icke-Kyrklig Begravning, har tillkommit därför att jag inte någonstans har funnit en tillfredställande redogörelse för vad som utgör skillnaderna mellan å ena sidan en svenskkyrklig kristen begravningsgudstjänst och en profan konfessionslös begravningsakt. De bör alltså icke betraktas som rekommendation eller  ställningstagande, varken för det ena eller andra. *** Vid dödsfall kontaktar man en begravningsbyrå där man vid ett personligt samtal på byrån

Mina innerfickor och andras.

Att ha kavajerna fulla av begravningsprogram känns inte som en helt normal företeelse: Folk tömmer fickorna på mynt, pennor (oftast egenhändigt bortrövade sådana) eller hopskrynklade kvitton. Det har man ju hört. Så icke jag. Utom A6-vikta skrivarpapper med konsertuppslag, programordningar och annat -- papper som icke sällan används såsom bokmärken i aktuell "begravningspocket" att läsas i de många pauserna -- är det alltså agendor, begravningsprogram (vanligen i A6-format även dessa), som tar plats i mina (inner)fickor. Jag

En Motion om Utsocknes Koral.

Här skall, på förekommen anledning så att säga (mer därom nedan), återges en autentisk skrivelse, en gång av undertecknad förfärdigad och inlämnad. (Läs gärna En Koralsångares vardag som bakgrund.) *** Helsingborg, den 26 februari 2007 Till Kyrkonämnden i Helsingborgs Kyrkliga Samfällighet. Motion om koralsång vid begravning av utsocknes. För närvarande råder i Samfälligheten en onödig orättvisa, bestående däri att då någon begravs i Helsingborg utan att vara skriven där, dödsboet måste tillfrågas huruvida de önskar koralsång

Sjunger Du på Homobröllop?

Jag fick för några dagar sedan följande fråga på hemsidan: Du som sjunger på bröllop: Skulle Du kunna tänka Dig att sjunga på ett homobröllop? Svaret är enkelt. Naturligtvis: Jag sjunger (solo och psalmer) på alla slags bröllop -- det har jag alltid gjort. Vad är ett "riktigt" bröllop? Detta mitt summariska svar fick mig något senare att tänka vidare: Varför skulle jag inte sjunga på "homobröllop"? För att det inte är "på riktigt"? Men