Tag det Piano — eller Organissimo?

Det är inte bara schlagerpopen och dess trogne vapendragare CD:n som närmast oemotsagd tenderar att ta över begravningsakten utan även -- möjligen mindre allvarligt men desto mer anmärkningsvärt -- pianot som gudstjänstinstrument. Pendeln svänger onekligen: För dryga trettio år sedan vore inget av dessa ens ett alternativ! Varför Sträng framför Pipa? Att fråga sig är här framför allt vad detta senare beror på: Har instrumentens Drottning blivit omodern? Favoriserar musikskolorna pianot? Betraktas det allmänt såsom

Att välja Begravningmusik.

Min erfarenhet är att solosång vid begravning i allmänhet väljs på något av följande sätt: Primo. Man väljer själv genom att: efterfölja skrivna eller uttalade önskemål från den avlidne; följa minnen eller agendor från tidigare begravningar; som anhörig ha klart för sig vad man önskar; eller konsultera någon av internets många begravningssidor -- som Ni nu har gjort. Secundo. Man överlåter åt andra att välja för att mitt i sorgen få det hela avklarat eller

Kyrklig eller Borgerlig Begravning?

Följande rader, vilka endast vill tjäna som upplysning om innehållet i Kyrklig respektive Icke-Kyrklig Begravning, har tillkommit därför att jag inte någonstans har funnit en tillfredställande redogörelse för vad som utgör skillnaderna mellan å ena sidan en svenskkyrklig kristen begravningsgudstjänst och en profan konfessionslös begravningsakt. De bör alltså icke betraktas som rekommendation eller  ställningstagande, varken för det ena eller andra. *** Vid dödsfall kontaktar man en begravningsbyrå där man vid ett personligt samtal på byrån

Mina innerfickor och andras.

Att ha kavajerna fulla av begravningsprogram känns inte som en helt normal företeelse: Folk tömmer fickorna på mynt, pennor (oftast egenhändigt bortrövade sådana) eller hopskrynklade kvitton. Det har man ju hört. Så icke jag. Utom A6-vikta skrivarpapper med konsertuppslag, programordningar och annat -- papper som icke sällan används såsom bokmärken i aktuell "begravningspocket" att läsas i de många pauserna -- är det alltså agendor, begravningsprogram (vanligen i A6-format även dessa), som tar plats i mina (inner)fickor. Jag

En Motion om Utsocknes Koral.

Här skall, på förekommen anledning så att säga (mer därom nedan), återges en autentisk skrivelse, en gång av undertecknad förfärdigad och inlämnad. (Läs gärna En Koralsångares vardag som bakgrund.) *** Helsingborg, den 26 februari 2007 Till Kyrkonämnden i Helsingborgs Kyrkliga Samfällighet. Motion om koralsång vid begravning av utsocknes. För närvarande råder i Samfälligheten en onödig orättvisa, bestående däri att då någon begravs i Helsingborg utan att vara skriven där, dödsboet måste tillfrågas huruvida de önskar koralsång

Sjunger Du på Homobröllop?

Jag fick för några dagar sedan följande fråga på hemsidan: Du som sjunger på bröllop: Skulle Du kunna tänka Dig att sjunga på ett homobröllop? Svaret är enkelt. Naturligtvis: Jag sjunger (solo och psalmer) på alla slags bröllop -- det har jag alltid gjort. Vad är ett "riktigt" bröllop? Detta mitt summariska svar fick mig något senare att tänka vidare: Varför skulle jag inte sjunga på "homobröllop"? För att det inte är "på riktigt"? Men

Om Konsten att vara Provinsiell.

Trots hundratals solokonserter och tusentals begravningar under ett tiotal år, och åter hundratals körkonserter tio år dessförrinnan, är Glenn Bengtsson i hög grad att betrakta som provinsiell. Vad betyder det? Spontant tre saker: Jag är från landsorten till skillnad från huvudstaden? Eller: Jag är landsortsmässig, bondskt bonnig, landtligt passé? Eller åter: Jag rör mig i utkanten av det väsentliga, det som betyder något? -- Så långt Tenoren.  Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) har ett par ytterligare betydelser: Förknippad

Om Kyrkovärdig Sång.

I mitt yrke, den frilansande kyrkosångarens, får man höra mycket musikaliskt gnäll och därmed beledsagade yttranden, icke minst, det säger sig självt, från kyrkligt håll -- en del höggradigt befogat, annat ytterligt tröttande. Det gäller ofta sådant som å ena sidan den synbart låghaltiga kvalitén på många nya psalmer och ensidigt masstillverkad ny "kyrko"-musik, den senare ofta föga mer än nedskrivna arrangemang av kända stycken eller enklare musikaliska uppslag. sådant som en habilt normalbegåvad musiker

En Koralsångares Vardag.

Bevare oss för en sådan vardag! Tänk Er att upp till fyra gånger om dagen fem dagar i veckan vid rutinens brant (eller månne orgelläktarens) avsjunga ”treklövern”, psalmerna 249 (Blott en dag, ett ögonblick i sänder), 190 (Bred Dina vida vingar) och 297 (Härlig är jorden), till mer eller mindre sångbart orgelspel; dessutom själv sjunga eller ha förmånen att lyssna till solo-sångerna Jag har hört om en Stad ovan molnen och Där rosor aldrig dör

Skvalsång i Land och Stad.

Igår, den 18 april 2010, gavs Bachs monumentala Mässa i h-moll i Mariakyrkan i Helsingborg för första gången på över tjugofem år, vid den, det måste erkännas, tämligen udda konserttiden 19.07, vilken, utläst Sju över Sju, kommer sig därav att en automatisk själaringning ljuder just mellan sju och sju över sju. Det var en härligt obeskrivlig lyckokänsla att, om än tillfälligt, få befinna sig i tenorstämman där i kyrkans kor och åter få erfara "konsert-atmosfären" från